Fem vanliga ljudfel i direktsändning och hur du undviker dem

Det vanligaste felet jag ser när deltagare rigger sin första nyhetsplats är att mikrofonen hamnar för långt bort. Man vill att den ska vara osynlig i bild, och då hamnar den en armlängd från munnen. Resultatet blir ett tunt, ekande ljud där rummet hörs lika mycket som rösten, och förstärkningen måste skruvas upp så mycket att fläktar och papper börjar höras.

Lösningen är att flytta mikrofonen närmare i stället för att höja nivån. Vid en lavaliermikrofon ska den sitta ungefär en handsbredd under hakan, på bröstbenet. Vid en bordsmikrofon räcker det ofta med ett avstånd på två till tre handbredder. Testa alltid med den som ska tala, med det riktiga manuset, för människor talar annorlunda när de bara säger ett, två.

• Flytta mikrofonen närmare före du höjer nivån
• Testa med den person som ska tala, inte med dig själv

Många ställer in nivåerna medan studion är tom och tyst och låter dem sedan vara. När programledaren väl sitter där, nervös och lite högre i rösten, ligger signalen plötsligt i rött. Eller tvärtom: en lågmäld gäst försvinner i bakgrundsljudet. Digital distorsion går inte att laga efteråt, och en direktsändning har ingen efterbearbetning.

Jag brukar be deltagarna lämna ett utrymme uppåt. Låt normalt tal ligga väl under toppen och ha en hand på kanalen under hela sändningen. Be varje talare läsa första stycket av manuset i sin vanliga sändningsröst, och justera sedan. Om någon skrattar eller höjer rösten ska du kunna möta det med fadern, inte med panik.

• Ställ in nivåer med riktig röst och riktigt manus
• Lämna marginal uppåt så att toppar inte klipps

Ett fel som ser oskyldigt ut är att bedöma ljudet i rummet i stället för i hörlurarna. I en studio hör man både talaren direkt och det som går ut, och de två blandas i örat. Då missar man brus, knaster och hårda s-ljud som sändningen faktiskt innehåller. Det som låter bra i rummet kan vara oanvändbart i kontrollrummet.

Sätt på ett par slutna hörlurar och lyssna på hela kedjan, från mikrofon till utgång. Gå sedan igenom varje källa var för sig innan du blandar ihop dem. Lyssna särskilt efter kläder som skrapar mot lavalieren, kablar som dras över golvet och en mikrofon som tar upp ljud från bordet när någon lägger ner en penna.

• Använd slutna hörlurar och lyssna på hela signalvägen
• Kontrollera varje källa för sig före mixen

Trådlösa mikrofoner är praktiska men lever farligt. Batterier tar slut mitt i en sändning, frekvenser stör varandra och någon går bakom en vägg. Det jag ser oftast på kurserna är att ingen har tänkt på vad som händer när en sändare tystnar. Då står hela teamet och tittar på varandra medan programledaren fortsätter prata utan ljud.

Byt batterier före varje pass, även om de verkar hålla, och märk upp vilken sändare som hör till vilken mottagare. Ha en trådbunden mikrofon uppsatt som reserv vid bordet. Bestäm i förväg vem som säger till och vad regin gör om en kanal försvinner. En reserv som aldrig behöver användas kostar nästan ingenting, men en tyst sändning kostar mycket.

• Byt batterier före varje pass
• Ha en trådbunden reserv och en bestämd rutin

När musik ska ligga under tal, till exempel i en ingress eller en konsert med presentation, väljer många att bara sänka musiken lite. Resultatet blir att texten blir svår att förstå, särskilt för den som tittar på en liten högtalare. Båda källorna fyller samma frekvensområde, och rösten drar det kortaste strået.

Sänk musiken tydligt under talet och höj den igen när orden tar slut, gärna med en mjuk övergång. Lyssna på blandningen i enkla högtalare, inte bara i bra hörlurar, för det är så många tittare hör den. Om musiken har en tydlig sångstämma kan det hjälpa att välja ett instrumentalt avsnitt just under talet.

• Sänk musiken under tal och höj den mjukt efteråt
• Kontrollera blandningen i enkla högtalare

Alla fem felen har det gemensamt att de går att förebygga med en kort rutin före sändning. Det handlar sällan om dyr utrustning, utan om att ställa in och lyssna med samma allvar som när det gäller på riktigt. På kursen låter vi därför deltagarna rigga om, göra misstagen medvetet och sedan rätta dem.

Jag föreslår att du skriver en egen kontrollista med de fem punkterna och går igenom den vid varje pass, tills den sitter i händerna. Ljud är det som tittare förlåter minst, så det lönar sig att vara noggrann.